Min guddotter. Herregud vad jag projicerar psykologisk mindfulnesscrap på henne nu, det stackars lilla livet.
Men när jag är med henne en hel dag – matar henne, klär på henne, drar henne i barnvagnen, får henne att somna, torkar hennes snoriga lilla näsa och ser till att hon inte är kall om huvudet - då känner jag att jag fyller en funktion. Hon är inte på något sätt beroende av mig, men det finns ett sammanhang där jag har en roll och det finns människor i vars liv jag fyller en funktion.
Kom regn eller solsken så är min guddotters mamma min bästa vän och min klokaste Någon. Oavsett om jag fyller en funktion i en kärleksrelation eller inte så betyder jag något i hennes liv. Det finns en etablerad roll för mig att fylla.
Och det här lilla livet som är min guddotter och vars fjuniga hjässa luktar godast i hela världen, hon påminner mig om det.
Jag har inte hängt med. Först nu surfar jag in här och läser. Jättetråkigt, verkligen. Ta hand om dig.
<3