Jag hade tid

15 Dec

Jag hinner knappt stänga dörren till den lånade lägenheten innan tårarna börjar trilla. Kroppen skakar, snoret rinner och min strupe gör ylande ljud som jag knappt känner igen. Jag tycker så vansinnigt synd om mig själv. Och jag vill inte ens må bättre, jag vill bara vältra mig i min självömkan och gråta tills huvudet värker.

Jag funderar på hur det ska bli när jag kommer hem. På torsdag, när jag måste säga att jag inte vill längre, att jag inte orkar, att jag inte kan. Att det inte finns någon utväg för oss längre, inga alternativ. Jag måste säga det för jag har haft tid nu, jag har haft tid att tänka och samla kraft och mod. Jag har haft tid.

Jag stjälper i mig fyra glas vin och är ingen vacker syn.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: