Hederskultur

22 Dec

Så kom jag visst undan med blotta förskräckelsen igen. En gång till. Som så många gånger förr.

Jag kom undan och slapp konfrontera, slapp vara drivande, slapp sätta ner foten. Jag behövde inte säga till Någon att jag inte vill leva tillsammans längre, eftersom Någon hann före mig. Jag är en patetisk liten spillra till människa som saknar ära, stolthet och mänsklig heder. Jag sköt The Talk framför mig så länge att Någon var tvungen att ta The Talk före mig, för att skydda sig själv och behålla sin värdighet.

Jag var rädd men framförallt var jag feg. Jag kommer aldrig kunna säga att jag gick igenom den här separationen med huvudet högt. Jag borde ha stått upp för mig själv och tagit snacket, oavsett hur läskigt det var och hur ont det gjorde. Men jag gjorde inte det. Istället väntade jag ut situationen tills det löste sig ändå, utan min aktiva inblandning.

Jag är en ryggradslös amöba.

Annonser

Ett svar to “Hederskultur”

  1. grovt initiativ 23 december 2009 den 11:57 #

    kanske kändes det bra för honom att få säga det. jag hoppas på det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: