Visst gör det ont när kärlek brister

22 Jan

Så ont det gör att såra Någon. Så vansinnigt ont att höra Någon ge upp, tappa greppet, retirera. En smärta som äter upp mig och gör mig svag, som får mig att förlora riktning och tappa styrfart. 

Men jag måste förstå att Någons lycka inte är mitt ansvar. Jag måste sätta mig själv främst nu, annars kommer det inte att fungera. Jag måste inse att tiden är förbi då jag kunde peppa, badda med moln och komma med tröstande ord. Det ankommer icke på Dräng-Jenny att fälla sådana yttranden längre.

Jag förstår det rent intellektuellt, men emotionellt är det svårare. Så fort jag ser besvikelsen i Någons förkrossade ögon dras jag in i skuld- och ansvarskarusellen igen.

Jag behöver flytta. Jag behöver komma bort från det sammanhang som är Vi.

Jag behöver lägenheten på Horgatan.

Annonser

Ett svar to “Visst gör det ont när kärlek brister”

  1. Sjumilakliv 20 februari 2010 den 16:38 #

    Det är nog klokt att komma därifrån, att vänja sig vid att vara själv och inte ta ansvar för någon annan. Du klarar det här. Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: