Vad jag kan säga och inte kan säga

26 Jan

– Jag vill inte leva ensam igen. Och jag vill inte leva med dig. Det är en återvändsgränd.

Så säger Någon när vi ska sova och det bara är ett par dygn kvar av vårt gemensamma liv. Jag gråter, kan inte göra annat när hans smärta förs över i mig. Men jag tvingar mig själv att inte svara. Att inte ta på mig ansvaret för att han ska må bra. Den tiden är över nu.

Och sedan, ett svagt ögonblick, och jag:

– Jag är inte heller säker. Det händer att jag tvivlar på det här beslutet.

Först tänker jag att jag säger det för hans skull, för att han ska förstå att jag bryr mig och också tycker att det är jobbigt. Men i förlängningen är det förstås för min egen skull. För att Någon ska vara mindre arg på mig.

Jävla ego man är.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: