Mina och andras skyldigheter

13 Mar

Jag har visst lite svårt att släppa det här med upptagna män och eventuella skyldigheter gentemot deras partners och familjer.

Många jag pratat med menar att man inte har skyldigheter gentemot sitt liggs partner. Lätt fler än hälften av dem jag diskuterat det med tycker så. Men när det kommer barn in i bilden så blir det annat ljud i skällan. Då har man plötsligt ett moraliskt ansvar gentemot människor man kanske aldrig träffat. Och det är väl inte så konstigt kanske, just när det kommer till barnen.

MEN. Jag kan inte låta bli att undra: varför ska jag steppa upp och ta ansvar för en familj som inte är min, bara för att pappan som borde göra det uppenbarligen inte gör det? Varför ska jag som kvinna vara moralisk och hänsynstagande om mannen inte är det?

”Det är inte en genusfråga”, säger Någon.

Och det kanske det inte är, generellt sett. Men specifikt, i mitt eget huvud, så undrar jag om det ändå kanske spelar roll. Att jag vänder mig mot att ta det moraliska ansvaret för kvinnor och barn som inte är mina, för att jag vill undvika att bli en kvinnoklyscha.

Vill för allt i världen inte vara en kvinnoklyscha.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: