Ändå får jag plats

26 Apr

Jag har 100 kilo okontaktbart alkoholmarinerat lammkött i min säng. Det tog mig nästan 10 minuter att få av honom jeansen efter att han däckat.

När jag öppnar hans skärp funderar jag på om jag verkligen får göra såhär. Om det är okej att jag knäpper upp hans byxor och tar av dem utan att han noterar det. Han är så full att han inte går att väcka – jag har verkligen försökt.

Fast jag vill heller inte att han ska behöva sova med jeansen på, med fickorna fulla av nycklar och mobiler och skit. Och det är ju inte så att han inte legat naken i min säng flera gånger tidigare. Så jag funderar på vad jag själv hade tyckt och resonerar som så att om jag hade varit i hans situation så hade jag tyckt det varit okej. Så länge det bara varit han som såg mig så hade det varit fine.

Så jag sliter och drar i hans långa jävla jeans tills jag får av dem. Sedan knuffar jag honom med all kraft jag har och lyckas flytta honom knappt två decimeter så att jag kan få plats också. Hans ben sticker ut utanför sängen. Det struntar jag i.

När han kvicknar till på morgonkvisten tar han själv av sig sin tröja och kryper tillbaka ner i sängen. Hans lena kropp och långa armar är överallt och ändå får jag plats.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: