Arkiv | maj, 2010

In my face

30 Maj

Lördag kväll. Vi möts upp ett gäng på en bar. 100 kg lammkött är där, han sitter bredvid mig, nära, med sin arm mot min. Jag gillar att se på honom, gillar hans barnsliga uppsyn, hans stora leende och bekymmerslösa blå ögon. Jag gillar hur hans lena arm stryker sig lite mot min, nästan utan att man tänker på det, som ett invant rörelsemönster, ett bekvämt beteende.

Jag har glömt gårdagens besvikelse över hans hemsläp i taxin. Jag är bara glad över att han är här, nu. Jag räknar med att jag följer med honom hem sedan, eller han med mig.

Vi lämnar baren och går till ett uteställe. Några har VIP-kort och kan gå förbi vakterna utan att vänta. Jag tackar nej till att bli någons +1 för att hålla 100 kg lammkött sällskap i kön. Hans stora hand smyger sig runt min. När vi står och väntar dyker en tjej upp som är syster till en av hans kompisar. Hon presenterar sig, är jättetrevlig och följer med oss in när vakten släpper förbi oss. 100 kg lammkött betalar mitt och hennes inträde och köper öl till oss. Sedan dyker två andra kompisar upp och jag följer med dem till damrummet. Lammköttet och tjejsyrran stannar i baren.

Efter toalettbesöket tar jag och kompisarna en cigg och hänger vid staketet. Plötsligt ser jag i ögonvrån hur 100 kg lammkött och tjejsyrran lämnar stället hand i hand. Jag tittar bort, men ser att han ser mig. Det känns som ett fysiskt slag i magen när de korsar gatan och går mot en taxi, hans breda ryggtavla och hennes späda, hans långa blonda uppenbarelse och hennes korta mörka.

Och jag vet att vi inte har lovat varandra något och jag låg ju för fan själv med Någon från twitter bara timmar tidigare. Men att ha det in my face är för mycket. Det går inte. Jag klarar det inte. Jag vet precis hur det känns att drunkna i den där stora varma handen. Jag vet hur det känns att dela taxi med honom, att hångla i baksätet, att vara på väg. Mot. Och nu är det inte jag, nu är det en tjejsyrra, och jag vet inte vad jag ska göra.

Jag väger natten och dagen med Någon från twitter, mot natten utan 100 kg lammkött. Jag borde vara nöjd. Jag är nöjd. Fredagsnatten och lördagsdagen var fantastiska.

Men det gör ändå ont.

Annonser

Tionde

30 Maj

Fredag natt. Jag ser på twitter att 100 kg lammkött sitter i en taxi med ett däckat hemsläp. Och jag som hade hoppats att han skulle ringa mig och komma till mig och sova – för hur menlöst vårt umgänge än är så gillar jag hans sällskap i sängen. Jag blir förstås besviken men försöker att ignorera. Sedan ser jag att Någon som jag vill ska vara mer har hookat upp med en gammal förälskelse från förr.

Peppen är med andra ord inte skyhög när jag plötsligt får ett infall och skriver till Någon att jag tycker han ska komma till mig och sova. Någon är en flyktig internetbekant och allt jag vet om honom är att han är rolig och verkar snygg. I övrigt – ingenting. Men han accepterar min invit och en halvtimme senare dyker upp utanför min port lite fnissig och blyg. Vi konstaterar att hela situationen är jättekonstig. Vi lägger oss i underkläderna i min breda säng. Någon är jättefin i sitt svarta linne och sina lila kalsonger.

Man har ju inte en aning om hur det ska bli, när man träffar folk man känner ”från internet” i verkligheten. Det kan bli hur misslyckat som helst. Men nu ligger vi här i min säng och pratar och skrattar och fnissar och tramsar i timtal innan vi bestämmer oss för att sova. Det går så lätt att prata med honom och det är så enkelt och otvunget.

Jag kan förstås inte släppa tanken på att ligga med honom. Överenskommelsen är dock ”bara sova” och Någon verkar fast övertygad att hålla sig till den. Jag försöker ändå. Min fot snuddar vid hans. Men han reagerar inte. Någon gång kommer min arm åt hans arm, men jag får fortfarande ingen reaktion.

Vi vaknar framåt 12 på lördagen. Direkt börjar vi larva oss, skoja och skratta. Men även prata allvar. Jag försöker återigen känna av stämningen men han verkar inte alls intresserad av att nappa på mina närmanden. Vid tvåtiden går vi upp och äter frukost och jag tänker att han nog kommer gå hem sedan. Fast jag gärna skulle ha honom kvar i sängen.

Men han gör ingen ansats till att gå hem. Vi lägger oss i sängen igen och fortsätter prata, timmarna går och aldrig aldrig tar samtalsämnena slut. Och eftersom han dröjer sig kvar så tänker jag att det kanske finns en chans att han vill ligga ändå. Så mitt i en tystnad tar jag mod till mig och frågar Någon:

– Ska vi ligga?

– Om du vill, svarar han direkt.

– Annars hade jag inte frågat, säger jag.

– Okej, svarar han.

Och så ligger vi. Och det är bra. Det tar tid och det får ta tid och jag känner mig så oerhört bekväm med honom, fastän jag borde ha komplex för att jag inte är lika snygg och whatever. Efteråt ligger han kvar fast han verkligen måste gå. Han ska iväg på en fest som börjar om en timme. Ändå går han inte. Han ligger naken bredvid mig och fortsätter prata strunt, fortsätter fnissa, fortsätter skratta. När det gått en timme och festen har börjat klär han till slut på sig och går. Klockan är sju på kvällen och vi har inte lämnat sängen på hela dagen, förutom för frukost. Jag är nöjd.

Fem minuter efter att han har gått twittrar han en referens som bara jag förstår. Den syftar på kristallkronan i mitt sovrum och jag kan inte låta bli att flina stort när jag ser det.

Någon från twitter blir min nummer tio.

Att skrika utan att få svar

26 Maj

Någon säger att han är full och trött och sjuk. Som en förklaring eller ursäkt till sitt kukfail.

Jag brukar vara förstående. Jag brukar tycka att det är lugnt och inte hela världen. Jag brukar nöja mig med att ha hans fantastiska kropp i min säng, hans lena axlar mot mina handflator, hans läppar mot min hals. Men nu blir jag bara ännu mer frustrerad av att ha honom så nära så nära, men ändå inte få smaka. Min kropp skriker efter kuk men får inget svar.

Det är bara tyst.

Behöver

24 Maj

Om jag inte får ligga snart kommer jag att självdö.

Mitt 100 kg lammkött drar sig undan, vill inte träffas. Och när vi väl ses (efter att han fylleringt mig klockan 3 på natten) så har vi de senaste gångerna bara sovit ihop. Det känns som jag hör av mig för ofta till honom, och ofta avspisar han mig.

Jag vet inte vad jag ska göra. Den här drängen behöver sitt ligga. Nu.

Om lammkött, dålig karaktär och att vara någons ”typ”

17 Maj

Det är sent, eller tidigt, beroende på hur man ser det. Fåglarna har vaknat i alla fall. Det ligger 100 kg lammkött på min vänstra arm, mina läppar mot hans släta panna, hans varma händer på min höft, på min rygg.

Jag hostar. Säger att jag borde sluta röka. Och sluta dricka så mycket alkohol. Och sluta äta skräpmat.

– Jag har så dålig karaktär, säger jag.

– Du har ju jättebra kraktär, protesterar han. Du vet vad du tycker hela tiden, om alla saker. Du har alltid en åsikt, och du säger den, som där idag, i parken.

Och än en gång blir det tydligt för mig att vi inte klickar. Vi pratar inte samma språk. Jag blir smickrad av att han tycker jag har ”bra karaktär”, men jag tycker själv att det var länge sedan jag svalde min åsikt och höll käften i ett sammanhang, som jag gör i detta. Det kommer så mycket korkade, nedvärderande kommentarer och trångsynta utläggningar från 100 kg lammkött att jag inte orkar bemöta en tiondel. Ändå ligger jag här med min näsa i hans hår och hans långa starka ben inslingrade i mina. 

– Det här var mysigt, säger han.

Sedan somnar vi.

När han har ätit frukost vid mitt köksbord i bar överkropp och rufsigt hår är det dags för honom att gå hem. På kvällen ska en gemensam manlig bekant till mig och honom komma på middag. Innan han kliver ut genom dörren säger han:

– Ikväll får du kramas med bekantingen istället. Fast han har ju tjej.

Jag svarar att jag inte skulle vilja kramas med honom ändå, även om han inte hade tjej.

– Varför inte?

– Han är inte min typ, svarar jag.

– Jag är ju inte heller din typ, säger lammköttet och låter varken skämtsam eller allvarlig på rösten.

Det har han förstås rätt i. Men jag har inte hjärta att hålla med honom, ifall han är allvarlig, och inte heller protestera, ifall han bara skämtar. Det är dock sant det han säger. Han är inte min typ.

– Är du inte? frågar jag.

– Nej, det är jag inte, upprepar han.  

Sedan pratar vi inte mer om det.

Varför och för vems skull?

11 Maj

Jag måste fundera mer på varför jag gör vissa saker. Varför, och för vems skull. Är det för min egen skull, för någon annans skull, eller har jag inte ens reflekterat över det?

Det var meningen att jag skulle träffa exNågon ikväll. Han skulle komma hem till mig, till mitt nya boende. Vi skulle laga middag och han skulle sova hos mig, sådär som vi gjort några gånger sedan separationen. De är helt platoniskt, men vi har båda saknat både vänskapen, umgänget och kroppskontakten.

Men tiderna förändras. Jag mättar mitt behov av kroppskontakt på annat håll. Och det finns andra som är lika roliga som exNågon, lika vassa, andra som får mig att skratta sådär jättehögt och okontrollerat och bli varm i magen av att humorn är så smart.

Jag inser att den främsta anledningen till att jag fortfarande har kontakt med exNågon är för hans skull. För att han behöver det. Eller för att jag tror att han behöver det.

Det är inte fel att göra saker för andras skull. Verkligen inte. Men jag tror att man måste fundera på varför man gör det. Är det för att man verkligen bryr sig, för att man rent osjälviskt vill den personens bästa – eller är det för att man har dåligt samvete? För mig har det varit det senare. Jag känner det nu.

Jag vet inte hur jag ska kunna säga det till exNågon. Just denna gång löser det sig ändå när han ringer och avstyr våra middagsplaner. Men nästa gång? Jag vet inte.

Någon som jag vill ska vara mer

10 Maj

– Det är precis så det ska vara med en kk, säger Någon. Det är bra att ni inte klickar på något annat plan än det sexuella. Att ni inte skrattar åt samma saker. Att ni inte har samma intressen. För då är det lätt att hålla det på en strictly sexuell nivå och inte blanda in känslor.

Men jag är tveksam. Inte till hela konceptet med att man slipper känsloträsket om man ligger med folk man inte klickar med. Men till att man kan ha riktigt bra sex med någon som man inte delar allt det där andra med. Någon man inte skrattar åt. Någon som man inte får de där glimtarna av fullständig förståelse med och de där ögonkontakterna som säger att ”jag fattar precis vad du menar”.

För samtidigt som det är bra sex med 100 kg fantastiskt lammkött, så är det inte mycket annat vi delar. Jag skäms å hans vägnar när han drar sina dåliga skämt. Han har tusen filmer på sin hårddisk och inte en enda jag vill se.

Och dessutom finns det Någon annan som mitt hjärta bultar lite extra för. Någon som känns. Någon som jag vill ska vara mer.

Inte mer än. Utan bara mer.

En snabbis på vägen hem

7 Maj

Jag har en riktigt dålig dag. Mitt humör är nere i skorna och det känns som att kosmos motarbetar mig. Allt går åt helvete. Det som faktiskt funkar noterar jag inte, utan ser bara det dåliga. Jag är korthuggen och otrevlig mot folk och jag njuter nästan av det. Ingenting går som jag vill och jag blir aldrig klar på jobbet. När jag äntligen går från kontoret är jag hungrig och trött och frustrerad. Och kåt.

Jag smsar Någon och frågar om jag får komma förbi en snabbis på vägen hem. Han svarar att det går bra. Jag skriver att jag är där om 30.

När Någon öppnar dörren är han blöt i håret. Han måste ha hunnit ta en dusch precis innan jag kom och jag kan inte låta bli att tycka det är lite sött. Jag kryper upp bredvid honom i soffan och snusar lite på hans hals. Men han är inte riktigt med på noterna. Han är lite avvaktande och jag vet inte varför. Kanske är jag för på, kanske hör jag av mig för ofta, kanske vill han mest vara ifred.

Men efter hångel i soffan, jag grensle över hans långa ben, hans hans händer på min rumpa, så finns noterna där ändå. Och det är bra, riktigt bra. Vi blir bättre och bättre på att spela efter de där noterna.

När vi är klara klär jag på mig och går hem. Jag måste handla, laga mat, fixa. När jag kliver utanför Någons port är solen på väg ner, himlen är rosa och fåglarna kvittrar. I mataffären köper jag en ny blomma till köket och i butiken spelar ”Come on, Eileen” i högtalarna.

Den riktigt dåliga dagen slutar riktigt bra. Och lösningen stavas ”en snabbis på vägen hem”.