En snabbis på vägen hem

7 Maj

Jag har en riktigt dålig dag. Mitt humör är nere i skorna och det känns som att kosmos motarbetar mig. Allt går åt helvete. Det som faktiskt funkar noterar jag inte, utan ser bara det dåliga. Jag är korthuggen och otrevlig mot folk och jag njuter nästan av det. Ingenting går som jag vill och jag blir aldrig klar på jobbet. När jag äntligen går från kontoret är jag hungrig och trött och frustrerad. Och kåt.

Jag smsar Någon och frågar om jag får komma förbi en snabbis på vägen hem. Han svarar att det går bra. Jag skriver att jag är där om 30.

När Någon öppnar dörren är han blöt i håret. Han måste ha hunnit ta en dusch precis innan jag kom och jag kan inte låta bli att tycka det är lite sött. Jag kryper upp bredvid honom i soffan och snusar lite på hans hals. Men han är inte riktigt med på noterna. Han är lite avvaktande och jag vet inte varför. Kanske är jag för på, kanske hör jag av mig för ofta, kanske vill han mest vara ifred.

Men efter hångel i soffan, jag grensle över hans långa ben, hans hans händer på min rumpa, så finns noterna där ändå. Och det är bra, riktigt bra. Vi blir bättre och bättre på att spela efter de där noterna.

När vi är klara klär jag på mig och går hem. Jag måste handla, laga mat, fixa. När jag kliver utanför Någons port är solen på väg ner, himlen är rosa och fåglarna kvittrar. I mataffären köper jag en ny blomma till köket och i butiken spelar ”Come on, Eileen” i högtalarna.

Den riktigt dåliga dagen slutar riktigt bra. Och lösningen stavas ”en snabbis på vägen hem”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: