Då blir det vinst

3 Jul

Det är fredag efter jobbet, jag ska möta gänget i en park. Jag vet inte huruvida 100 kg lammkött kommer att vara där, men jag antar det. Jag är först på plats och lägger mig i solen och läser en bok. Efter ett tag kommer gänget i samlad tropp, men utan 100 kg lammkött. Jag tycker det känns skönt. Ganska snart är det dock någon som frågar:

– Vart har du 100 kg lammkött då?

– Jag vet väl inte, svarar jag och rycker på axlarna.

Man förutsätter att jag vet var han är. Men det gör jag inte. Jag vet ingenting om var han är eller vad han gjort den senaste tiden, för när jag bestämde mig för att inte höra av mig längre så dog vår kontakt. Jag hade trott att han åtminstone en gång under veckan skulle höra av sig och fråga mig om vi ska ses. Jag hade förberett mig på hur jag skulle svara, vad jag skulle säga och att jag skulle behålla lugnet och inte ställa till någon stor scen. Men tji fick jag. Inte en enda gång har han hört av sig.

Men han dyker upp i alla fall. Kommer gående i skjorta, mörka jeans och de blåaste ögon parken skådat. Han ska uppenbarligen ut på krogen senare. Han hälsar på killarna genom att ta i hand men mig böjer han sig ner och kramar. Jag får lite ont i magen. Som tur är dyker Någon upp och distraherar mina tankar, pratar och skrattar och stjäl mitt fokus. Det är bra. Jag märker att 100 kg lammkött försöker fånga min blick ibland, ger mig långa ögonkast från andra sidan filten, men jag ignorerar honom. När vi senare bryter upp tar han en taxi till city. Han ropar hejdå till alla och vinkar. Jag svarar knappt.

– Såg du att Skräpet har snott ditt uttryck? Inte det enda hon försökt sno i så fall, jävla subba, säger Någon till mig.

Skräpet, ja. Jag är fortfarande arg för att 100 kg lammkött har hört av sig till Skräpet och försökt styra upp nåt. Och jag vet inte hur många gånger jag lagt band på mig för att inte ringa upp honom och be honom dra åt helvete. Men jag har inte ringt, jag har varit cool och hållit mig på min kant. Men jag vet inte hur länge jag pallar det. Jag tror jag måste få det ur mig för att kunna gå vidare. Jag smsar kloka Någon:

”Jag kommer inte palla att inte säga rakt ut till 100 kg lammkött vad jag tänker och känner angående Skräpet. Måste få säga det. Jag kommer aldrig kunna släppa det annars, det snurrar i min hjärna hela tiden.”

Kloka Någon svarar:

”Då ska du göra det. Men nykter, lugn och sansad och förvänta dig inte något fantastiskt gensvar från honom. Med andra ord: du ska berätta det för din egen skull. Då blir det vinst.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: