Pilla på sentimentala sårskorpor

18 Jul

Jag åker hem till exNågon för att rensa bland våra grejer och förbereda för att han ska kunna flytta från lägenheten där vi bodde tillsammans. Jag är beredd på gråtfest när vi ska dela upp grejer, hitta gamla minnen, pilla på sentimentala sårskorpor. Men tårarna uteblir.

Jag inser att det inte har med minnen att göra. Det är inte tankarna på allt det fina vi haft, som gjort ont när vi träffats. Det som fick mig att gråta varje gång jag träffade honom var vetskapen om hur dåligt han mådde. Att se honom så sänkt och totalt uppgiven som människa, sågad vid fotknölarna, med sömnsvårigheter och stressymptom och gudvetallt. Och att veta att jag var orsaken till hans mående. Det var därför jag grät.

Nu mår han bättre. Det verkar som att han har landat i sitt nya liv. Den värsta ilskan verkar ha lagt sig. Jag tror att han har börjat acceptera det faktum att det inte längre är, och aldrig kommer att bli, han och jag tills döden skiljer oss åt. Det är så otroligt skönt att se – för hans skull förstås, men också för min egen. Kanske allra mest för min egen.

Där för gråter jag inga tårar mer för hans skull. Inte just idag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: