Egen härd är guld värd

25 Aug

Jag har tänkt lite mer på mitt skymningsland. På hur jag ska lösa det motsägelsefulla i att vilja blogga om skymningslandet men inte kunna eftersom Aslan läser, och samtidigt vilja att han läser eftersom jag inte vill ha en så stor hemlighet för honom.

Jag kan inte både äta kakan och ha den kvar. Jag vet att det är så. Jag har försökt förut och trott mig kunna, men det går ju inte. Så jag måste välja, och jag måste hitta en lösning som fungerar för mig. Ett annat sätt att göra det på. För skymningstankarna vill ut, de vägrar stanna i mitt huvud.

Det blir förstås bloggandet som får stå tillbaka. Jag vill inte blogga någon annanstans, bakom ryggen på Aslan. Och att han skulle sluta läsa här är uteslutet eftersom han redan känner till bloggen. Jag vill istället hitta en lösning där skymningstankarna får ett annat forum, någon annanstans där de kan leva, ältas, analyseras. Till exempel mellan mina och klokaste Någons fyra öron.

Där kan skymningstankarna leva och bo, och jag hoppas att de kommer leva lyckliga där.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: