Aldrig möttes de tu

4 Okt

Jag brukade känna mig så splittrad. Som om jag var två helt olika personer. Ena delen av mig var den kaxiga, twittriga bloggerskan som ville träffa nytt folk och bli full och vara fri och skriva stort och flyga högt. Men också den som var anonym och inte spillde sin identitet till folk hur som helst och därför inte kunde vara så fri som hon ville.

Den andra delen var den gifta, präktiga, duktiga. Den som levde det stillsamma parlivet, som hade ett vuxet jobb, etablerade vänskapskretsar och en färdig form att passa in i. Den som kände sig instängd och kvävd och som alltid skådade grönare gräs. 

Och aldrig möttes de tu. Det var två tydligt separerade personer och ingen av dem trivdes särskilt bra med livet. Det var jobbigt att leva så. Jag ville inget hellre än att förena de två delarna, men jag visste inte hur det skulle kunna vara möjligt. Jag var inmålad i ett hörn och såg ingen annan väg ut än att riva väggarna och börja om på nytt.

Och nu står jag här idag och känner mig hel. Jag har Aslan som känner båda mina delar. De vänner som jag umgås med till vardags har också hela mig. Min syster vet allt, mina föräldrar vet en del och min bror vet litegrann. Det är ganska lagom. Det är tillräckligt för att jag ska känna mig hel, utan att alla jag känner behöver ha exakt alla detaljer. Allt det jag längtade efter – att få vara kaxig, träffa folk och flyga fritt hela tiden och inte bara anonymt på nätet – det har jag nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: