Att prata utan att såra och lyssna utan att känna sig anklagad

25 Jan

Jag har skrivit om det förut – om att inte berätta allt för varandra. Om mitt skymningsland. Men i mitt skymningsland finns två typer av tankar. Där finns dels de där obearbetade och ofärdigtänkta spontanfunderingarna, felformuleringarna och konstiga undringarna. Och där finns dels de där egna striderna som man måste utkämpa med sig själv, som andra varken behöver eller bör hantera.

Fast nu när jag lärt känna Aslan ganska väl, så vill jag ändå in och tassa i skymningslandet – i den där första kategorin av tankar. Jag vill berätta vad jag tänker på utan att fundera på om det är särskilt smart eller strategiskt. Jag vill berätta vad som snurrar i min skalle utan att filtrera bort något som kan riskera att stjälpa lass. Jag och Aslan är förbi det nu. Vi tänker inte låta något stjälpa oss. Problemet är att det är alldeles för lätt – både att såra eller att uppfatta saker som anklagande – och när det händer går vi i försvarsställning och börjar argumentera. utan att någon egentligen har attackerat. Och allt man ville var att lufta lite funderingar.

Så hur berättar man vad man känner utan att det blir anklagande? Jag förstår att det ligger på bägge parters ansvar, både på den som talar och den som lyssnar. Men det är så svårt. Jag vill bli bättre på det. Jag vill inte hålla saker för mig själv på grund av rädsla för att det ska uppstå en argumentation som kanske leder till en konflikt. Det enda svaret jag kan komma på är att öva, öva, öva. Och att vara medveten och uppmärksam på sitt eget agerande.

Aslan: Det vi har varit bra på nu, och ska fortsätta med, är att säga vad vi tänker. För även om man lägger fram saker klumpigt så är det bättre än att inte lägga fram det alls i min värld.

Jag:  Men hur gör man för att inte ta åt sig och gå i försvarsställning? Det är assvårt att veta ju. Särskilt när man pratar om något som är extremt personligt.

Aslan:  Man övar sig väl, som du sa. Man hittar ett språk och sätt att kommunicera som fungerar.

Annonser

Ett svar to “Att prata utan att såra och lyssna utan att känna sig anklagad”

  1. Karin 26 januari 2011 den 23:21 #

    håller med aslan, prat är bra, det är lättare att bli sams om man känner varandra, svårare att nå någon man inte riktigt får lära känna. hellre fel än stelt korrekt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: