En fjäril raserar mitt resonemang

11 Mar

Jag och exNågon bokar in den där semmelfikan som vi pratat om. Vi sitter på samma café som vi satt på för nästan 10 år sedan, då när vi precis träffats och fortfarande hemligsmusslade och vi sprang på min mosters familj av en slump och var fnissigt generade och det var så himla himla länge sedan. Ett helt liv sedan.

Jag frågar honom hur det går med hon som han träffar. Han svarar att det är svårt att veta. Svårt att veta hur man känner, vilka känslor som är vad, och dessutom: föreställningen om hur det ska kännas.

Jag säger att han inte kan jämföra med hur det var för 10 år sedan. Att det är annorlunda att vara tjuginånting och gå in i sitt första riktiga förhållande, och att vara två personer som närmar sig 40 och har en massa bagage. Att relationer är unika och inte kan jämföras. Att upplevelsen av kärlek är individuell.

– Jag tror inte jag är kär, säger han. Det känns inte så. Det är inga fyrverkerier.

– Det kanske det bara är när man är tonåring, svarar jag.

– Men hur är det för dig då? frågar han. Är det fyrverkerier och fjärilar i magen?

Jag ser Aslan framför mig i huvudet och plötsligt rasar hela mitt rationella resonemang. För nog är det en fjäril som fladdrar i min mage. Nog sitter jag där och fånler när jag tänker på hans stora skratt, hans vackra fejs, hans glittrande ögon. Nog sitter jag där och pillar sönder ett tangentbord för jag inte vet vart jag ska göra av mig själv när han säger att han älskar mig.

När jag svarar ja, ja ja ja det är fjärilar så skäms jag nästan. Jag önskar nästan att jag kunde backa upp min tes om att förälskelsen förändras med åren genom min egen upplevelse. Men jag önskar det bara nästan, för jag skulle aldrig vilja vara utan den här känslan. Och jag lever inte som jag lär i detta fall. Förälskelsen känns inte annorlunda. Visst, det är svårare att vara två vuxna människor med bagage som ska få sina pusselbitar att passa ihop till något gemensamt, men förälskelsefjärilsfyrverkerierna känns faktiskt inte annorlunda.

Jag tillägger att det inte behöver vara så bara för att jag känner så. Min upplevelse är inte allmängiltig, det kan mycket väl gå till på andra sätt.

– Det är okej, svarar exNågon. Jag går inte sönder för att hon och jag inte är kära i varann. Jag är hel.

Annonser

4 svar to “En fjäril raserar mitt resonemang”

  1. LisaFW 12 mars 2011 den 19:51 #

    Jag tycker den här bloggen börjar bli lite väl mycket Siddharta och lite för lite rajraj. Får jag bjuda på sprit snart? ;-)

    • Dräng-Jenny 12 mars 2011 den 23:07 #

      Så är det när livet är mer Siddharta än rajraj :) Men du får gärna bjuda på sprit ändå!

  2. Helene Taflin 04 april 2011 den 06:30 #

    Nää, nu saknar jag dina inlägg här på bloggen…

    • Dräng-Jenny 04 april 2011 den 06:44 #

      Ibland tryter inspirationen bara. Men jag lovar bättring.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: