En gropig väg med fantastisk utsikt

9 Apr

Att blogga eller inte blogga, det kanske är frågan. För behovet av att formulera mina funderingar har inte varit så stort den senaste tiden. Jag vet faktiskt inte varför – det beror inte på att livet inte har bjudit på friktion. Det ska gudarna veta. Men kanske har bloggbehovet minskat i takt med att jag luftar mina tankar i andra forum.

Aslan och jag. Vi är olika. Vi vill olika. Vi har olika vanor, olika erfarenheter, olika perspektiv. Och en del av mig jublar för att vi är olika. En del av mig älskar friktionen, oförutsägbarheten och tuggmotståndet. Jag har gjort så jävla lika förut. Det var inte bra.

Men en del av mig blir också så trött. Varför kan vi inte bara tycka lika? Varför kan inte Aslan bara tycka och vilja och känna rätt – det vill säga som jag? Då vore det ju mycket enklare.

Fast vi tycker, vill och känner lika också. Till exempel så vill vi vara ihop. Mer än något annat i världen så vill vi att det ska fungera. Och därför får vi det att fungera – genom kompromisser, genom att lyssna och försöka förstå, genom att kliva tillbaka ibland och ta ett steg framåt ibland.

Jag tänker inte låta det här förhållandet köra i diket igen, men gudarna ska veta att det är en gropig väg. Dock med fantastisk utsikt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: