Mentala bilder som raseras

10 Sep

Även fast jag inte har någon längtan efter barn så har jag nog ändå alltid trott att jag ska ha barn. Och bilden av att ta med mina barn hem till mamma och pappa har alltid varit så stark och tydlig. Nästan som en gåva – att jag ska ge dem barnbarn. Mina ungar ska springa runt och busa i deras jättestora trädgård och lära sig alla de där sakerna som mina föräldrar lärde mig när jag var liten – namnen på ängsblommorna i dikeskanten och hur man viker en loppa och varför man lägger en bakduk över degen när den ska jäsa. Jag har sett framför mig hur min starka pappa ska bära sitt barnbarn på armen och visa dem hur man snickrar och lära dem stå på händer mot väggen.

Första gången bilden raserades var när jag lämnade exNågon. Även fast jag inte var lycklig med honom så hade jag en bild av att vi skulle ge mina föräldrar barnbarn och när jag inte ville leva med honom längre så förstörde jag den bilden. Jag hade sönder den. Det var mitt fel.

Någon gång under det senaste halvåret har bilden smugit sig tillbaka in i mitt medvetande igen utan att jag har noterat det. Först när pappa säger att han lämnar mamma för en annan kvinna inser jag att bilden har återuppstått, bara för att raseras igen. Det aldrig kommer att bli så, mina barn kommer aldrig att ha en mormor och morfar som bor ihop i ett tryggt litet hus mellan äppelträden. Det gör ont.

Annonser

2 svar to “Mentala bilder som raseras”

  1. K 20 september 2011 den 20:09 #

    Men de kommer ha lika fina morföräldrar ändå. Jag har haft mycket ångest över det där, samtidigt som jag insett att mina föräldrar inte skulle varit lyckliga ihop och jag hellre har dem skilda än olyckligt gifta. Det kommer ordna sig på den fronten, jag vet. Det är skitjobbigt ett par år, men sen blir det ofta bättre. Jag är kanske bortskämd med föräldrar som verkligen firar jul och födelsedagar ihop och det kommer förhoppningsvis dina föräldrar också klara av, säkert gör de det när du får barn, för då blir det ju viktigt för dem. Dina föräldrar kommer erbjuda lika trygga relationer som andra gifta mor och farföräldrar. Jag har nog tom börjat gilla tanken på att ha två extrahem till mina barn, nu handlar det nog mer om rent praktiska saker. Allt blir lite krångligare. Men känslorna är kvar. De är fortfarande dina föräldrar!

    Hoppas du inte känner dig skriven på näsan, det är verkligen inte så. Det är bara det att min erfarenhet av skilda föräldrar, är att det blir bättre. Det känns verkligen inte så nu, men det gör det. Kanske inte på det sätt man vill eller väntar sig, men nattsvart brukar gå över. Människan är så märkligt anpassningsbar. Nån slags vardag bildas och känns ok efter ett tag.

    Kram kram kram

    • Dräng-Jenny 22 september 2011 den 06:52 #

      Du har så rätt. Men det är svårt att förstå eftersom jag alltid uppfattat dem som väldigt lyckliga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: