Jag kan inte ta in det

30 Okt

Jag får sms från mamma.

”Livet känns skit och jag vet inte om det någonsin kan bli annat.”

Jag vet inte vad jag ska svara. Inget jag säger kan ändra hur hon känner. Och när jag försöker komma på något tröstande så måste jag tänka på hur hon mår och då bara… låser det sig. Det går inte. Jag kan inte försöka sätta mig in i hur det måste kännas för känslan är så fruktansvärt vidrig, så hemsk, så ohyggligt hopplös och förlamande. Jag kan inte ta in det, det går inte.

Jag borde höra av mig oftare, jag borde ringa oftare, jag borde hälsa på oftare. Jag borde tänka på henne oftare. Jag borde ringa pappa oftare också, och farfar, och lillasyster och lillebror. För att inte tala om farmor. Jag borde engagera mig mer i min familj. Jag borde vara mindre egoistisk, mindre harmonisk, mindre nöjd med livet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: