En annan sorts ensamhet

19 Nov

Jag har en 5-månaders bebis i mitt knä i timmar och åter timmar. Jag luktar på hennes huvud och pussar på hennes stora kinder. När jag viskar i hennes öra blir hon alldeles lugn.

Det varma lilla livet i min famn gör mig trygg och lugn och glad. Och när hennes mamma frågar mig om jag verkligen känner mig ensam så kan jag ärligt svara nej. Jag känner mig inte ensam. Men jag känner mig själv.

Det är skillnad på vänner och kärlekspartners. Jag har många vänner och behöver inte känna mig ensam, vill jag ha sällskap så får jag sällskap. Men att inte ha ett förhållande är något helt annat. Jag behöver inte förklara det för er, jag vet att ni vet vad jag menar. Det är en helt annan sorts ensamhet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: