Singelskapet, fanskapet

24 Nov

Åh, vad jag avundas människor som finner ro i singelskapet. Människor som njuter av att vara ensamma, som på riktigt känner att det är skönt att få bestämma själv över sitt liv och inte behöva ta hänsyn till en partner.

Jag gör inte det. Jag tycker inte om att vara singel. Det finns ett hål i mig som vägrar mättas av ytligt egosocker, kompisrelationer eller hobbies. Jag kan fylla mina kvällar med biobesök, gapskratt och vänskapligt vindrickande men det är ändå något som fattas. När natten kommer finns där ändå ett hål av saknad och oro. En tomhet i grunden. En längtan som vägrar vila.

Jag vet att ett förhållande inte per automatik fyller det där hålet. Eller att en relation inte kan innehålla ångest, bara för att man fyller igen singelhålet. Jag vet att det är jobbigt att vara ihop. Också.

Jag och Aslans har precis gjort bedömningen att vår relation inte var värd all ångest. Vi var överens om att det fanns fler minus än plus och jag står fast vid det. Ändå hatar jag singelskapet så väldigt mycket.

Annonser

2 svar to “Singelskapet, fanskapet”

  1. Hanna 24 november 2011 den 13:14 #

    Samtidigt så är det väl lite så att när det en gång vart fyllt och man sen blir ensam så känns det så mycket större än vad det gjorde innan.

  2. Dräng-Jenny 25 november 2011 den 14:27 #

    Det tror jag är väldigt sant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: