-Hon är 36, säger pappa.
Jag vet inte varför jag fått för mig att de är jämngamla. Jag har bett att inte få veta, men saker har sipprat igenom ändå och jag har tolkat dem utifrån eget huvud. Kanske har jag valt att tolka på ett sätt som gör verkligheten lite lättare att hantera.
För nog fan är det svårt att veta hur man ska handskas med det faktum att min pappa lämnat min fantastiska älskade lilla mamma för någon som bara är 5 år äldre än jag. Tanken svindlar. Den äcklar mig faktiskt.
Att min mamma är ett vrak och har svårt att ens få till en fungerande vardag – det är problem i sig. Att min pappa har givit upp nästan 40 års förhållande för att vara med en småbarnsmamma som kan ha gått på gymnasiet samtidigt som jag – det är i någon mån också problematiskt. Men det värsta är att han inte är sån.
Sådana män finns överallt och min pappa är inte en av dem. Jag föraktar män som faller för ungdomligheten och skönheten, oavsett hur onyanserat mitt förakt är.
Jag förstår att det finns omständigheter. Jag fattar det. Man kan inte dra alla över en kam osv osv. Men min pappa blev just någon som jag inte vet vem det är.
själv är bäste dräng 
kommentarer