Ett par dagar senare får jag sms från pappa.
”Känns det ok så här med lite distans också? Jag förstår att det kan kännas konstigt men hur som helst så är jag väldigt glad att jag har dig. Kram!”
Jag svarar.
”Ja, det käns ok fortfarande, men mycket att smälta och försöka förhålla sig till också. Jag är glad att du kom hit och att vi pratade. Älskar dig, kram.”
Det är ett fullständigt ärligt svar. Det känns okej, men det är också jättekonstigt och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera informationen han givit mig. Men jag vet att jag inte kan låtsas som att allt är okomplicerat och enkelt, eller att jag är glad för att han är kär och galen. Däremot älskar jag honom fortfarande. Förstås.
själv är bäste dräng 
kommentarer