Förvirringen som uppstår

2 Feb

Pappa säger vad hon heter i för- och efternamn. Jag lägger det på minnet och när jag kommer hem så googlar jag. Frenetiskt. Men inga bilder på facebook, ingen info på google.

Här sitter jag och googlar min pappas nya tjej som bara är 5 år äldre än jag.

Vasaru?

JO JAG SA ATT JAG GOOGLAR MIN PAPPAS NYA TJEJ SOM BARA ÄR 5 ÅR ÄLDRE ÄN JAG.

Hur i … helvete..?

Annonser

2 svar to “Förvirringen som uppstår”

  1. Matilda 02 februari 2012 den 17:28 #

    Jag förstår dig precis. Jag brukar också googlestalka. Det är pinsamt att medge det, men det är sant. Det det går liksom inte att låta bli när man bara vill veta ALLT man kan om den där personen som har förstört för en på ett eller annat sätt, utan att fråga den man skulle kunna fråga.

    Jag hittade min före detta sambos nys tjej genom google, hittade hennes adress, bilder på henne, universitetsuppsatser och utmärkelser och jag vet fan inte allt. Kände att jag liksom hade litet mer kontroll på något sätt om jag visste vem hon var, att hon inte bara vara ett spöke, någon som hade stulit det liv som jag skulle ha levt. Jag hatade henne djupt och gruvligt och innerligt, och genom de uppgifter jag fick fram om henne så målade jag upp en bild av henne där hon var alldeles perfekt. (När jag slutligen träffade henne så visade det sig dock att hon förvisso var söt och rar och så vidare, men också en av de tråkigaste människor jag någonsin mött, men det hör ju inte riktigt hit.)

    Nåväl.. Jag vet inte om den här lilla historien hjälper dig så mycket i din förtvivlan. Ville bara säga att jag förstår hur du tänker och att det inte alls är konstigt eller dumt eller fel att vilja veta mer om någon som har saboterat för en, någon man rent utav hatar utan att ens ha träffat personen i fråga, bara baserat på det där man vet att den personen har gjort och som man inte kan eller vill förlåta. Fast jag vet ju inte om du skuldbelägger din pappas nya tjej eller om det bara är din pappa du är arg på. Både ock skulle jag tro, fast jag vet ju inte, jag känner ju inte dig.

    Så för att sammanfatta: Det kan förvisso i andras öron låta hysteriskt att googlestalkanågon, men jag tycker inte det. Man måste vara där för att förstå tror jag.

    (Jättebra blogg du har förresten, hittade den genom Linn och läser den jämt numera.)

  2. Karin 02 februari 2012 den 19:35 #

    din blogg får en verkligen att skriva milslånga kommentarer. du berör alltid så otroligt vanliga grejer, vanliga grejer som betyder mycket och som man behöver tänka på ibland. bästa bloggen. det är ok att googlestalka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: