Att få plats i potentialen

5 Jun

Det brukar ju sägas att man aldrig kan förändra någon annan än sig själv. Jag har också sagt det. Jag har hört det, acccepterat det, vidarebefordrat det, men jag vet inte om jag någonsin faktiskt har förstått att det är allt eller inget som gäller. En individ är ett package deal och man kan älska, eller inte. Man kan välja hela paketet, eller välja bort hela paketet. Men man kan inte förändra. Man kan inte försöka, inte hoppas, inte ens i en avlägsen framtid önska. Man kan bara acceptera.

Jag tror inte att jag har varit i en relation, hur seriös eller flyktig den än må vara, där jag inte försökt att förändra. Där jag inte åtminstone har hoppats på en justering. Jag har sett potentialer och jag har blivit förälskad i fantasier om vad som skulle kunna vara, om bara. Till bristningsgränsen har jag kämpat för att förändra, för att vi tillsammans ska få plats i potentialen. Jag har även gjort åverkan på det package deal som är jag – jag har börjat eller slutat med vad det nu må vara som har önskats av min partner, och jag har inte tyckt om det. Uppenbarligen har det inte heller fungerat.

För om man inte kan förändra någon annan än sig själv, så innebär det ju att man faktiskt har suveränitet över sin egen person. Den kan man förändra. Men var går gränsen mellan vad som är en frisk och rimlig vilja att av kärlek förända sig till det bättre, för att man älskar och tror på en gemensam framtid, och vad som är en destruktiv och fåfäng kamp för något som redan är dömt?

För det finns väl en distinktion?

Annonser

2 svar to “Att få plats i potentialen”

  1. VBF 16 september 2014 den 08:03 #

    Jag vet inte var distinktionen ligger, men jag vet att jag oroades av detta (att inte kunna förändra/förändras) i tidigare relationer, och att jag nu inte gör det. På något sätt tror jag att det handlar om den totala känslan av att han är snäll mot mig, och därför vill/kan jag också vara snäll mot honom. Det känns inte farligt att kompromissa när jag upplever att båda ger, ingen tar. Typ.

    On a different note: SÅ. Himla glad jag blir över att du skriver igen! Hoppas du fortsätter med det.

    • Dräng-Jenny 07 november 2014 den 12:11 #

      En mycket bra beskrivning! Håller med om den totala känslan, och balansen i att båda ger. Tack för dina ord!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: